Dagens Nyheter – 24 december 1873, sida 6

Den ena artigheten mot den andra. En afton för några år sedan på k. teatern i Köpenhamn hade kammarherre Y. fått plats bredvid fru v. X. i en loge på första raden. De kände hvarandra blott till anseendet och nådig fruns var ej det bästa. Kammarherren tummade sjelfförnöjd en briljanterad guldsnusdosa mellan sina fingrar, tog si ris snus och stoppade sedan sin dyrbara ijou (en present af Fredrik VII i fickan. Efter en stund trängtade han ånyo efter en näsnjutning, men dosan var försvunnen. Nogsamt anande -hvart den tagit vägen låtsade han om ingenting, förrän frun händelsevis tappade ett guldarmband; han upptog dets samma mycket artigt, men behöll det i handen samt yttrade i förbindlig ton till fruen: Hvis De behager at ge mig min Daase igjen, skal jeg ge Dem deres Armbaand i udbytte. Fruen måste naturligtvis gå in på bytet, men nog blef hon lidt flau. Lurad på konfekten. En ung svensk (skåning) besökte Köpenhamn för ett parår sedan och fann de unge damer i Kongens By så i sin smak att han beslöt fria till någon at dem genom annons i Aviserne. Sagdt och gjordt! Bland de många svaren fanns ett som synnerligen fängslade honom; han gjorde bekantskap med författarinnan, en ung enkaj friade muntligen och fick det efterlängtade ja-ordet från hennes rosiga läppar. De unga tu besökte teatrar och förlustelseställen tillsammans och morede sig magelöst. Slutligen föreslog fästmannen att den sköna skulle följa honom hem till Sverige för att presenteras för hans slägt. Damen gick in derpå; den betagne älskaren uppköpte lysande förlofningspresenter, eom skulle öfveriemhas till henne på eklateringskalaset i Sverige. Herrskapet reste, fästmön förevisades och vann bifall. Kalaset egde rum, de lysande presenterna emottogos med förs tjusning, men — morgonen derpå.vär brus den försvunnen. Förtviflad återreste fästmannen till Köpenhamn, fick med stor möda åter fatt i fästmön; men, o ve, hon befanns vara giv förut och hade endast begagnat sig aft sin mans tulfölliga frånvaro för att spela fästmö och rjäts förmånen att mottaga presenter och allt anfäs godt, som medföljer det förlofvade ståndet. Förtviflad reste svensken till sitt land igen och våra danska bröder skrattade rätt godt åt den Vid näsan dragte ,Svenskeren. : Svar på tal. En afton för flera år sedan var bal på stadshuset i N: Bland de unga skönheterna utmärkte sig isynnerhet en liten dam för sin graciösa dans. En ung bokhållare fick vid åsynen deraf en brinmande lust att svänga om med den täcka dansöser och närmade sig henne, blygt frågande: Får jag lof att dansa nästa dans? — Mycket gerna för mig, svarade damen; men på inga vilkor med mig. Ny religionssekt. Två gummor, som möttes på torget i staden N., beskärmade sig öfver fidens gudlöshet och att menniskorna ingen ro mer fafva i Gudi. Ja, vet du Lena, bara här i stan ha vi både läsare, moret baptister och modister (methodistef). Lena ruskade ruelsefullt sitt gråa hufvud och suckade öfver tidens onska. än märklig räfhistoria, berättad Sköfde tidning -af en gammal aktningsvärd jägare. Då för en tid sedan Knut Johanson på Pila, beläget på andra sidan Fredsbergs mosse, varseblef hur en stor gammal räf kom lankande öfver ett hans gärde, skyndade han sig genast dit, åtföljd af en vallhund, och ställde sig der, hvarest mickel ämnade hoppa öfver en gärdesgård, och då mickel kom spatserande dit, bussade -ban genast sin medhafda vallhund på honom, som, oförberedd på detta, körjade skyndsamt springa genom en löfskog till eb straxt der bredvid liggande skomakares hus, der han sökte sin reträtt, men blef skrämd; så att drefvet nu framgick till ladugården på Pila, allt under det-vallhunden höll på att hvarje minut taga räfven, så skarpsprungen var han, och derifrån bar det af i stark fart till-en närbelägen hage, hvarest mickel kröp in i en remna, som befanns vara mellan tvenne stora stenar och som uppkommit genonz sprängning, men han hade icke beräknat remnans trånghet, hvarför räfvens bakdel blef synlig utom den. Trenne pojkar, som, försedda medpåkar och stakar, efterföljt drefvet, applicerade nu kraftiga slag på dem synliga bakdelen, och detta med den påföljd. att mickel tillsatte lifhanken. Sedan han blifvit, utdragen hembars han i triumf till Pila, der han af Johanson inkastades i en bod, hvars dörr sorgfälligt igenlåstes. En qvart senare, då Johanson skulle gå till sin vedbacke, observerade han ett hål på boddörren, hvarur den. skenbart döde mickels REA