Dagens Nyheter – 23 december 1873, sida 6

torde väl säga sig sjellt. mn. D. a RÄTTEG.och POLISNYHETER. SVEA HOFRÄTT. Förre husegaren Strömbom och stemnkolskontrakten. Som vi i förbigående. ett referat för en tid sedan angående förre husegaren Carl Strömbom anmärkte, hade denne inköpt eller låtit inköpa egendomen Löfstafors i Vermland af landtbrukaren Eriksson, men såsom liqvid lemnat endast värdelösa papper. Då häraf rättegång nppstod, öfverlomnade Strömbom såsom liqvid åtskilliga kontrakt till stenkolstyndigheter i Skåne. Dessa befunnos emellertid sedan egentligen tillhöra löjtnant Alfred Abe hvars affärer, åtminstone hvad gällde stenkolsfyndigheter, Strömbom på ett eller annat sätt fått det förtroendet att sköta. Löjtnant Almberg instämde nu Strömbom till rådhusrätten för att återfå sin egendom. Rådhusrätten ogillade — af orsaker som ej här är rum att upprepa — käromålet. Målet fullföljdes i hofrätten. I går föll dess utslag, enligt hvilket Strömbom. dömdes att för trolöst förhållande i sitt sysslomannaskap böta 500 rdr samt att godtgöra löjtnant Almberg-för hans rättegångskostnader med 384 rdr.25 öre. RÅDHUSRÄTTEN. Anklagad för bedrägeri. I går fortsattes inför konkursdomstolen det af brukspatron J. P. Tamsten väckta åtal mot förre husegaren Carl Strömbom för bedrägligt förfarande mot.borgenärerna i sin konkurs. r Tamsten representerades af hr Alfred Sjöberg; Strömbom, som vid hemtningsäfventyr var ålagd att inställa sig, var personligen närvarande. Till dagens ransakning voro elfva vittnen inkallade, af hvilka sju inställt sig: slagtaren Johan Jansson, grundläggaren IL. J. Gustafson, bokhållaren E. G. Wahlström, häradshöfding P. H. Wendtland, byggmär staren J. A. Lagerstrand, urmakaren J. A. Carlberg och landtbrukaren G. Hjort. Bland dessa afstod kä0 ombud från att höra Lagerstrand och Carlerg. iunan vittnena hördes; bad Strömbom att genom medförda handlingar få klart visa orättmätigheten af de anklagelsepunkter, på hvilka han var ålagd att svara. Dessa voro, såsom vi påminna oss: att han för borgenärerna såsom sin hustrus egendom uppgifvit en droska, en häst, lösegendomen i deras gemensamma bo till ett värde af 20,000 riksdaler, egendomen Löfstafors i Vermland, värderad till 40,000 riksdaler, samt lägenheten Albano, oaktadt allt detta i sjelfva verket tillhördö och: tillhör Strömbom. Vidare hade Strömbom blifvit tilltalad derför. att han, sedan han redan .afträdt sin egendom till borgenärerna, pantsatt ett guldankarur och försålt nägra Klädespersedlar. Strömbom visade hu genom handlingar att hustru Strömbom fått till everldelig gåfva den der droskan att den blifvit utbytt mot hästen, att genom boskilnad makarne emellan år 1867 hustrun fått sig öfverlåten lösegendomen. Derefter framvisades hustru Strömboms köpebref å Löfstafors och Albano. Angående uret och kläderna, sade st Strombom ej beöfva svara; han anförtrodde dock i förbigående att uret äfven var hans frus. Hvilken frikostig gifvaro som presontertt henne detta, sade han ej. t Kärandens ombud svarade att allt detta ingentin; annat bevisade än att Strömbom kunde uppsätta hva handlingar han behagade. Ansåg att de som bevittnat alla dessa handlingar borde inkallas. Vittnena aflade derefter ed och hördes samt hade i det stora hela ingenting att uj plysa. Slagtaren Jansson hade för en grå hingst (den Strömbomska hästen) tillbytt sig en droska med någon mellangift. Affären hade han uppgjort med Strömhom; det upplystes dock ej för honomhvem som vär egare till droskan. ; Grundläggaren Gustafson hade verkställt reparåtioner å Al anv, för hvilka Strömbom betalt honom — medelst en revers, utgifven af en Rennerfelt. I tre års tid har hån nu innehaft reversen, utan att lyckas få valuta, Bökhållaren Wahlström hade hört att den omtalade lösegendomen, blifvit af Strömbom genom exekutiv åtgärd frånhänd en vinhandlande Petersen. Han har till och med ott href i sin ego från nämde Petersen, hvari denne beklagar att Strömbom tagit all hans tillhörighet. Kunde dock ej taga på sin ed att den sist omnämda lösegendomen verkligen är densamma spm sedermera blifvit uppgifven tillhöra fru Strömbom, Häradshöfding Wendtland hade egenthgen ingenting i saken att upplysa. Eriksson, den tfordne egaren af Löfstafors, hade visserligen varit uppe hos honom bölr heklagat sig öfver att endast ha fått värdelösa papper såsom liqvid för sin egendom, och han hade då varit Eriksson behjelplig med att skrifva en stämning å Strömbom till Nordmarks häradsrätt — men huru saken vidare aflupit der, kunna dess prötokoller bäst upplysa. Handlanden Mjort håde liksom Wahlström hört att lösegendomen, hvilken uppgifvits tillhöra hustru iStrömbom, vore densamma som den Petersnska, Hede varit på Albano och tyckt sig igenkänna några möbler der såsom fordom hafvando tillhört Potersön. Härmed voro vittnesförhören slut. Kärandens om-; bad fokade liksom sist att Strömbom måtte förklaras skyldig att träda i häkte, hvilket denne besvarade dermed att sist var ombudet oförskämdt, nu är det oförskämdare ; sist påstod emellertid Strömbom, att ombudets oförskämdhet omöjligen Kunde gå längre. Konkursdomstolen ansåg sig för närvargnde ej kuäna bifalla ombudets yrkande och förklarade att den vidare ransakningen skulle uppskjutas på fjorton dagar, då de uteblifna vittnena skola vid 20 riksdalers vite infinna sig. ; LANDSORTEN. Domare öfverröstad af niämd. Vid sammanträde mod Norra Möre häradsrätt å Kalmar cellfängelse den 11 dennes, för ransakning med häktade J. Olsson från Sörbygget, tilltalad för dråprå torparen F, Pöttersson i Ryggehäll, öfverlemnades ransakningen. till slutlig -pröfning, men nämden förklarade en älligt, att enär åklagaren i målet, kronolänsmannen J. E. Colliander, genom häradsrättens beslut den 28 nästlidne novomber blifvit för åtskilliga tjensteförseelser dömd sin tjenst förlustig, Colliander borde anses obehörig att såsom åklagare uppträda; i följd hvaraf framställning skulle göras hos N befhde i länet om förordnande af annan åklagare. Från detta beslut var. ordföranden, vice häradshöfding G.: Berg, skiljaktig, och änsåg han, att då beslutet om Collianders afsättning desto. mindrö kunde vara laga kraftvanhet, som esvärstiden ännu icke gått tillända, Colliander icke kunde anses oberättigad att fullgöra sin åklagaretalan,hvadan hinder i det anmärkta hia seendet icke förefunnes för att i målet meddela slu ligt utslag... Vi erinra derom, att beslutet om Collianders afsättning likaledes fattats enhälligt af nämden emöt domarens mening, uep TT