Valdor, teg och ,stirrade; med sänkt hutvud på den heta sanden. Han tänkte på hvilken förfärlig hämnd han kunde utkräfva af den man, som skickat, honom, hit, om han blott vore fri, , mm namrocrdl AE 4 se Uppsyningsmannen, trött på att vänta längre; -afbröt samtalet, i det han vände sig till Carryll: så at ace — Min herre, det är, stridande mot ordningsreglorna att en. främling talar, med någon af fångarne. . Jag kan ej tillåta att denna konyersation vidare örlänges. Au travail, n:o 645! Nå, så skynda dig, kreatur! ; 3 .a En blixt af vrede, framsköt ur; Carrylls ögon; han skulle; ha, velat med sin käpp dugtigt prygla den brutale tjenstemannen. Men en varnande blick af Valdor höll honom (tillbaka. ) ; O — Efter att ha helsat på. Carryll; återgick n:o 645 till gfitt: arbete. Men, den unge mannen -följde, efter honom, på allehanda sätt uttryckande sitt djupa deltagande samt erbjudande. honom; sitt. bistånd ;, men. här, hvarest hundra ögon bevakade, dem, mar nade honom Valdor med en bönfallande åtbörd att tiga och hviskade dervid så hastigt och med en så låg röst att endast den unge mannen hörde det: — Sakta! — och rådgör med Lavignel Lavigne hette: den tjensteman, som ledsagade Carryll.