älskade henne öfver allt annat. Hon visste ej mera; men detta var nog för att göra hennes hat oblidkeligt. Strathmore .hade; en.. gång. varit hennes slaf, och, såvidt det för hennes sinnliga natur var möjligt, hade hon också älskat. honom; och derför förtärdes hon nu. af en gränslös svartsjuka. Endast med den bittraste afund kunde hom tänka på hans unga, vackra fru;som..nu herrskade .i hans has och egde hans hjerta, I fönstret, vid hvilket hon satt, stod en blomkruka, och vinden förde till Henne den obehagliga lukten af en visnad ros, Då kom hon ofrivilligt ihåg de friska praktfulla rosorna i Vernonceaux, och hon sade till sig sjelf: tDe doftande rosor, jag då såg, liknade min lyekliga period, och denna förtorkade blomma i den sol-lösa smutsiga gränden liknar mitt närvarande lifs elände; men mottaglig soma hon alltid varit: för hvarje, intryck, uppgaf hon, plötsligt, ett glädjerop, ty på växtens nedra del, i närheten af roten, hade hon upptäckt giftiga svampar. —-Acklihyiskäde. honstill. blomman min arma ros, man har beröfvat , dig skönhet, doft, tjusningskraft och lif! Du-har icke haft något solsken — och-utan lycka ingen skönhet! Hit har du blifvit förvisad; verlden har för dig ingen annan plats — men med dit gift skall du vedergälla dem som hånat dig!