TJUGUFJERDE KAPITLET: Ouestores Parricidii. Det var en af de dagar i veckan, som Strathmore i och för de vigtiga angelägenheter, hvilka upptogo hans tid, brukade tillbringa i staden. Redan hade midnattstimman för längesedan slagit i Westminister Abbey, när ministern, hvilkens segerrika vältalighet hänfört alla, lemnade parlamentshuset efter en långvarig och betydelsefull debatt. En ofantlig menniskomassa, som trängdes vid ingångarne, helsade honom med stormande .bifallsrop,. så snart han visade gig. Alltsedan den fasansfulla höstnatten föregående år, då den mäktige statsmannen vågade sitt lif för att rädda några oansenliga skeppsbrutne, hade han vunnit folkets hjertan, som förut visst icke tillhört honom. Denna bragd hade gjort hans namn älskadt af tusenden, hvilka aldrig sett honom, och hvilkas lefnadsställning var alltför låg, för att de eng skulle kunna begripa hans. Också möttes han nu, såsom ofta eljest, med en storartad hyllning, hvilken icke kunde vara annat än ljuf för denne äregirige man. Han kände inom sig en outsäglig