TJUGUTREDJE KAPITLET. Den vissnäde rosen. Sommaren, eljest så herrlig och njutningstik; blir för den, som nödgas tillbringa denna årstid i hjertat af en stor stad, hardt nära ddräglig. Vid smal och stinkande gränd bödde, Utder der vårmaste årstiden, Marion Vavasbuf i eh träng kammare. O; huru smärtsat var icke anblicken af allt hvad som här omgaf Kenhe! Eländet, ju större det blef, erinrade henneblott ännu lifligare or skötihötens, lyxens och maktens Aydda tid. Med sörgset sinne blickade hon ut genom sitt lilla fönster — öfverallt såg hon endast ärmod, och af himmelen syntes här mellan de höga husens taklister endast eh helt smal strimma, hvadan dess skönhet och ljus för innevånarne i dessa qvarter öfvergått nästan till entradition. Marion Vaväsotr, höfbalernäs drottning, den förnäma sosietetens skönaste prydnad,-cfanns icke mera till; deh vintia vi här se, hade :med henne :intet gemensamt. Fägringen var försvunnen, och hvad själen angår; voro-älla dess öfriga intressen förgväfday utträngda-af en ehda passion, det somättligar begäret efter hämnd.