Charles Perraults sagor med teckningar af Gustave Dore; öfversättning; utgiften af Julius. Humble. Stockholm, Em. Girons förlag. Pris bunden 15 rdr, Ett praktverk för salongsbordet med 41 teckningar af Dore. Öfversättaren-utgifvaren anger i sitt företal hurusom han för sin öfversättning till en del lagt P. O. Bäckströms arbete Svenska Folkböcker till grund. Texten, föregången af en teckning af Charles Perraults lif och verk, synes vara omsorgsfullt arbetad; teckningarne äro naturligen öfver allt beröm, och förläggaren skall troligen gå i land med sitt vackra, ehuru måhända riskabla företag. Dessa sagor äro inga nyheter, ty vi ha alla läst dem en gång och nutidens ungdom känner väl till Prinsessan i den sofvande skogen, Tummeliten, Askungen, Mästerkatten, Blåskägg, Den lilla rödhättan och. flere, men utgifvaren synes mera hafva ämnat arbetet såsom en rent litterär produkt, en öfversättning .af Charles Perraults Contes till nöje för den litterärt bildade fpubliken, hvilket äfven framgår af den omständigheten, att utgifvaren begagnat ett halfnytt stafningssätt, det der om boken varit ämnad för-barn, vore högst opraktiskt och skadligt, då derigenom ett förargligt tvifvel om skolans rättstafningslagar hos dem skulle uppstå. Vi rekommendera detta särdeles vackert utstyrda arbete, hvilket onekligen tar priset bland julklappslitteraturen, oåfsedt det värde detsamma eger såsom litterårt minnesmärke från Ludvig XIV:des tidehvarf. Egron Lundgren. Lediga stunder i främmande land. Utdrag ur dagböcker och bref. Samma eleganta skildrare, samma fina konstkämnare, som aldrig behöfver förgäfves leta efter det riktiga uttrycket för hvad han i det eller det ögonblicket känner sig hänförd af, samma måttfullhet i förtjusningen och fulländning i bilden träder oss här till mötes; liksom i de båda föregående skildringarne af denne konstnär och författare. Men här är dock ett plus som blir läsaren en angenäm -öfverraskning. Hvad -man nemligen i föregående delarna någon gång saknade var just berättaren sjelf och denne är nu.i Lediga -stunder närvarande personligen, yttrande sina känslor, sina tankar om hvad han ser och hör. Läsaren finner i honom ett rent, ogrumladt, någon gång santreligiöst sinne, hvilket icke blott såsom ensidigt färgoch formsinne ser till ytan af tingen, hvilket är så vanligt och alls icke onaturligt hos dem som tagit till hela sitt lifs uppgift att afbilda hvad ögat uppfattar såsom skönt, utan det finnes en menniskovänlighet under det eleganta talet och en känslighet bakom det lekande skämtet, som gör att läsaren känner sig intagen af författarens personlig-het. Följande yttrande af författaren må tjena som antydning om hans .verldsåskådning på samma gång det låter påskina, det förf. äfven haft sina Wanderjahres och att hans väg ej alltid varit så rosenströdd, som man efter läsningen af hans glada dagböcker är böjd att tro, och har förf. troligenfmed en annan onämd tänkt my sorrow is my eastle och gömt de bittra minnena i någon mörk vrå, dit ingen får komma. Jag åtminstone vet, säger nu förf., att det svåraste prof mitt tålamod har-haft att bestå var min trubadurtid; jag kallar så: den tid, när jag skickades från slott till slott i England, tills jag kom till sjelfva drottningens borg. Det var hemskt som i den förtrollade skogen och jag andades icke lätt, förrän jag liksom såg ljusning emellan träden och till slut åter var i det fria. Sådana afvägar kunna ändock kanhända vara nyttiga. De kunnatjena som ett slags bittra piller för att rensa bort mången fördom, mången inbilskhet, eller som en gymnastik för styfhet. Med böjlighet kan man krångla öfver många hinder här i verl-, Iden och för en sjöman är det ju godt om j han pckså lärt sig kryssa i matvind. När jag skrifver om allt detta, är det endast för I att göra mig reda för de händelser, som fört mig. till min egendomligt okeroende I ställning, ty sådana betraktelser kunna icke I tjena till någon ledning för andra på deras I banor. Anna mindre kan jag gifva direkta I. råd. Ett skulle jag dock vilja gifva, nemligen att man bör vara tacksam. för alltsåsom I för Guds gåfvort, Ta Författaren är dock med allt detta målare och konstnär alltigenom, Tiden är tråkig, tiden är käringaktig, tiden är opoetisk;heter det här och hvar. Detta missnöje .med det bestående och denna lik--) giltighet för hvad som rör sig inom statsoch samhällslitvet är så vanlig hos de bildande konsternas idkare, att man icke mera I räknar dem det tilllast utan anser det vara en väsentlig beståndsdel i en konstnärssjäl just denna likgiltighet för alla de frågor som röra sig på djupet och till hvilkas lösning fordras sinnen af mindre känslig;natur än konstnärernas af det stränga fan iarbetet: nervösa hjernor, mltp RANE ND Det är dock ett obeskriflist behag attfrån alla eldfängda och ettriga frågor få följa förf. på hans lustvandringar, och det verkat stillande att få se ini en natur så harmonisk; I så Tfn så helienisk som författarens, och vi I ära desto: täcksammare förde målningar han gifvit oss här, som vi, hans landsmän, så sällan få tillfälle att njuta af dem som hans pensel frambringar. et är icke utan att man är nog otacksam och anser det förf. infriat en skuld till sina landsmän, då han här lemnar dem tillfälle att för en obetydlighet få tillegna sig ett helt galleri af hans P kanske vacktaste målningar, ÖR Tre häften kärrikatyrer föreligga. ) Krafs af Fritz A—n; pris 2 rdr, Krum elurer af Conny, pris 1: 50 samt Karrikaturalbum 1873 at T., pris 2 rdr. Kinkigt är. att säga hvilken af dessa samlingar är roligast, Om man betraktar dem ur den syhpurikten tro vi dock att den otvanstående ardhingen bör anses såsom en klimax. Granskar man dem åter ur annan synpunkt, : j fästande sig vid teckningarnes finhet, sanning : och konstnärliga värde, sätta vi, såsom här I ofvan, Fritz A—ns Erafs, med sina mera utarbetade, ofta typiska bilder, obetingadt i j första ruimmet. Tecknarne äro. för öfrigt , välbekanta för allmänheten och snart skola : väl ock deras här omnämda teckningar vara dötsamina. — Att man skall unödgas leåt dessa f sina nya bekantskaper, det är ju härvidlag : ta T ER nn RR RR