Dagens Nyheter – 22 december 1873, sida 1

snygga, eländiga bädden, det tunga arbetet den qväfvande värmen — allt detta måste han dela med de råaste, mest gemena förbrytare som mördat kanske för en sup konjak eller några silfverslantar. Redan hade Valdor tillbragt ett helt år ; denna belägenhet, väntande på sin deportation till Cayenne. Han var sammansmidd med en jättestor karl från Lättich, hvilken skickats till galererna, sedan han blifvit öfverbevisad om att ha begått mordbrand. Och dagligen måste dessa båda från morgonen till qvällen draga stora lass af sand, som användes vid befästningsarbetena. Tågen, som fjettrade honom vid hans börda, trängde djupt in i hans kött, hettan åstadkom clammor på: hans blottade axlar; och härunder gick uppsyningsmannen bakom honom, för att med piskslag bestraffa hvarje försök att stanna och andas ut, när värmen ech bördan blefvo alltför olidliga. Men fast hang händer och fötter voro fjettrade, fast han var sammanbunden med en simpel brottsling och naken ända till midjan, fast han svettades under ett groft arbete och hade håret:afklippt, såsom alla de andra slafvarne, så skildes dock aristokraten lätt från sina olyckskamrater Och likväl — hvilken förändring hade han icke undergått sedan ett år! LJ Li mm i