Dagens Nyheter – 20 december 1873, sida 2

— UD nyligen: om din storhet och makt ej derigenom blefve lidande, skulle jag önska, att vi alltid finge vara allena, återtog hon. — Ja, äfven jag skulle gerna se, att jag aldrig behöfde lemna dig. I dag böra vi åtminstone kunna egna hvarändra några timmary eftersom vi först sent i afton skola begifva oss till drottningens bal. R Lucilla blickade upp till honom öch yttrade, i dethennes kinder färgades af en skär rodnad: -— Jag har något catt fråga dig öm — får jag? — Ja visst, mitt älskade barn. Hvem skulle väl kunna vägra dig något, Lucilla? — Jag vet, att du ger mig allt hvad jag önskar; men nu gäller det en annan sak — någonting, som jag: skulle vilja. veta om dig sjelf. — Onv mig? Fråga hvad du vill, min vän. Hanctrodde, att hon syftade på politiska angelägenheter, ty hennes förstånd och höga bildning gjorde henne skicklig till ätt uppfattä och med intresse: följa allt hvad som rörde hans partiställning. — Jag har förut aldrig frågat dig — men jag tror att du nu skall meddela mig det — då jag står dig så mycket närmare, sade hon: sakta och blygt, under det att hennes kinders rodnad blef allt högre. Vördnaden för förmyndaren, alltsedrn barnaåren inpräglad hos henne, gjorde sig