Dagens Nyheter – 20 december 1873, sida 2

ifrån honom och ställde sig vid eldstaden, Hon gömde hufvudet i sina händer; hennes ögon voro fulla af tårar, och hon hade blifvit helt blek, ty för första gången, gedan hon förenades med Strathmore, kände hon sitt hjerta bedröfvadt. Hon tänkte inom, sig: Hurt måste hän icke ha älskat denna qvinna, eftersom blotta minnet af henne efter så många års förlopp kan tiller sådan grad uppskaka honom! Hans steg genljödo i det stilla gemaket, och skymningen dolde för henne hans anletsdrag, till dess han omsider nalkades henne. Då hade hans min återvunnit sitt vanliga lugn, och Han böjde sig ned och kysste henne. — Mitt dyraste barn, du har frågat mig om något, som du har rätt att vetå, sade han med djupt allvar och på samma gång mycket vänligt. Du har rätt att spörja om allt hvad du vill, och det är min pligt att svara dig, likåsom jag å min sida glädes oändligt deröfver att du icke har någon tänke dold för mig. Skänk mig städse ditt förtroende — och framför allt fråga mig öppet, så snart dina tvifvel röra mig! Tutilla tpplyftade ifrigt handen och sade med glödande kinder: — Jag hyser inga tvifvel rörande dig. Huru skulle jag väl kunna tvifla på min ädle Make, min välgörare, mitt lifs beskyd