nemligen då högeligen gynnsam för eldens begränsande. I afseende på de allmänna anordningarne vid släckningen af branden ijernvågen finnes nog fog till väsentliga anmärkningar, men äfven dessa gälla endast sjelfva brandväsendet, icke de ledande personerna. I följd af brandplatsens närbelägenhet intill vattnet, hade vattenbrist ej bort uppstå vid släckningen. Sprutorna hade nemligen bort uppställas invid sjön och från den skulle slangar ha sträckts till de särskilda punkter, från hvilka strålarne skulle verka. Från vattenledningen hade då kunnat tagas 2, måhända 3, direkt verkande strålar, i stället för att äfven denna gång vattenledningens roll blef inskränkt till att bringa vatten i några sprutor. Men Ins. anser det vara ganska antagligt att berörde anordning omöjliggjordes genom brist å passande slangar. En gynnsamt verkande omständighet var den, att virkesmassan i de antända skjulen var liten, och att detta virke i följd af det sedan länge rådande råvädret var vida mindre lätt antändligt och mindre lättbrunnet än efter en längre tids torka. Med släckningsresultatet måste man emellertid vara innerligt belåten, men icke får man framdraga detta resultat såsom något bevis på förträffligheten af hufvudstadens brandväsende. Det är nemligen icke till brandväsendet såsom institution, utan till de personer, hvilka genom personligt mod och personliga ansträngningar afvände det förfärligt hotande tillbudet till en större ödeläggelse, som man står i förbindelse för den lyckliga utgången. Huruvida och med hvilken framgång vattenledningen genast vid eldens utbrott blef tillgodogjord till farans afvärjande eller förminskande, derom har Ins. ej varit i tillfälle att inhemta närmare kännedom. Denna omständighet torde emellertid vara iden som först och främst bör utredas, innan man söker tillegna Stockholms. brandväsende förtjensten af släckningen. Suum cuique.