Article Image
o (Insändt.) Branden å Kungl. Djurgården, Enär berörda brand blef på ett särdeles lyckligt sätt begränsad, hade Ins. icke ämnat beröra omständigheterna vid släckningen af densamma. Men då han erfarit att det goda släckningsresultatet tillskrifves Stockholms brandväsende, anser han sig icke böra underlåta att anföra hvad som, enligt hang åsigt, hufvudsakligen betingade detta resultat. När Ins. framkom till brandplatsen-— elden hade då ej spridt sig till Djurgårdsvarfvet — var elden som häöftigast i-det först antända magasinet; nordöstra delen af skjulet nr 14; var åntänd och elden drefs af stormen mot de öfriga skjulen, af hvilka det intill nr 14 närmast belägna äfven hade fattat eld. Utsigten att hämma eldens framfart eller att, såsom man plägar säga, skära utaf elden vär då ganska ringa, Skjulet (eller bocken) nr 14 brann nemligen på en sträcka af inemot ett par hundra fot, och att bestryka denna sträcka med vattenstrålar från ömse ändar var omöjligt, enär stormen högst betydligt reducerade sprutornas kastvidd, hvilken ej ens i lugnt väder torde gå upp till 100 fot. Men att tillsläppa de 20 skjulen var detsamma som att uppoffra största delen af Djurgårdsstaden, ty om elden fått sprida sig till dem, hade hettan blifvit öfvermäktig. Frågan om Djurgårdsstadens vara eller icke vara reducerade sig sålunda till att begränsa elden inom den terräng han redan vunnit. Att denna begränsning lyckades, derför har man att tacka raskheten och uthälligheten hös den afdelning af norska skarpskyttarne, som serve: rade sprutan vid nordöstra ändan af förenämda skjul, och den afdelning af lifgardet till häst samt Aer afdelning af flöttan, som serverade hvar sin spruta vid motsatta ändan af samma skjul. Framför allt är det de personer, som förde dessa sprutors strålrör, vederbörande torde böra ha i åtanka, när vedergällningens dag kommer. Insveptai rök och i ett regn af gnistor framträngde neml. dessa strålförare, i den mån det var möjligt för hettan, tills strålarne slutligen möttes, och sålunda blef den största faran öfvervunnen. Lyckligt var det ock att flygelden genast dämpades på fera ställen, der den lärer förorsakat antändning, och det bör erkännas att om så ej skett hade den egentliga släckningen kunnat bli utan gagn. Men icke ligger derutinnan något så ovanligt, uppoff: rande eller modigt, att sådana åtgärder böra företrädesvis framhållas. . Till ett någorluda hjelpligt brandväsende hörer alltid att man på förhand träffar anordningar för dämpande af flygeld,-och att man vid hyarje olyckstillfälle försäkrar sig om att dessa anordningar bli tillgodogjorda. Å andra sidan bör man ej heller för strängt uttala sig deröfver, att dockvarfvet nedbrann i följd af antändning genom fygeld. Åtminstone bör sådant klander ej vara till sin riktning personligt, enär Btockholms brandväsende, i och för sig taget, icke är så organiseradt, att man kan af: detsamma fordra mera omfattande preventiva åtgärder; Jemförelsevis ringa var faran för någon större ödeläggelse i följd af varfvets brand. Vinden, hvilken förde hettan utåt sjön, var

19 december 1873, sida 6

Thumbnail