Dagens Nyheter – 19 december 1873, sida 2

Han ryste och drog henne till sig med passionerad ömhet. — Tala icke med främmande personer, min käraste, sade han. Du är alltför ung för att kunna bedöma det folk, du kommer i beröring med. Mottag hädanefter intet besök af någon obekant utan, min tillåtelse. Tillitsfullt. blickade hon upp till honom : — Ack! huru gerna jag lofvar dig allt och lyder dig! Jag önskar, att du ville fordra mera af mig; då skulle du bättre kunna se. huru innerligt du är älskad af Lucilla, Han böjde sig nedoch kysste : henne. Och härpå drogo de sig tillbaka till det inre af våningen samt försvunno för lyssnerskans blickar. Dock förblef denna ännu en lång stund liggande på sina knän, till dess att alla ljusen i villan släcktes och intet ljud vidare afbröt nattens stillhet. Alla sofvo; utomden: hatfulla, som nu långsamt smög sig bort från sitt gömställe, derunder ideligen blickande tillbaka på boningen, der Strathmore hvilade hos.sin unga brud,. och mumlande mellan de förtorkade läpparne: — Han älskar henne! han älskar henne!