Vitranden i pressen om Bazaines rättegång. : Göteborgs-Postens svenske korrespondent i Paris skrifver: Den politiska karakteren af denna rättegång framträder allt mer och mer i da: gen. Frågan, huruvida Bazaine var skyldig att -— sedan det är ådagalagdt, att han efter instängningenr i Metz icke hade någon möjlighet att tillkämpa sig seger — uppoffra sin armå för häfdandet af den militära äran i stället för att kapitulera, kan visserligen utgöra föremål för en teoretisk kontrovers; men icke destomindre äro nästan alla, hvilkas sympatier luta åt det praktiska hållet, belåtna. med att, när en olycka ändå var gifven, det gick som det gick, ty det är i alla fall af spillrorna af Metz-ermön, som; den nuvarande vackra armen upprättades och som det blef möjligt att komma tillrätta med kommunen: den andra sidan sölka alla de, som under öch efter kriget hört till Gambettas parti, att kasta hela skulden för alla de vanvettiga tilltagen af hvad Lanfrey kallade oduglighetens diktätur på Bazaines s, k, förräderi och genom vidden af-hans fel sjelfva få en undskyllan. I ett bref till Kölnische Zeitung från Paris läses följande: Utgången af processen har gjort ett sorgligt intryck på alla tänkande . . . Man vet redan temligen allmänt, hvad som tilldragit sig under de fyra timmarnes öfverläggning i Trianon; tiden har ej blott användts till öfvervägande af de fyra frågorna, som militärdomrarne besvarat med ja. Under det de öfverlade om marskalkens brottslighet, redigerade de samtidigt ett åtta sidor långt aktstycke, nådeansökan, och endast genom detta kunde krigsrättens president vinna enhällighet för domen. Men när en prins af Orleans i sitt samvete finner mod att döma ön marskalk af Fränkrike,så bör man handla värdigare. Det mål, som hertigen af Aumale fullföljt, är så groft, att det måste falla enhvari ögonen. Att smickra massorna, hvilka hysa ett blindt groll för nederlagen 1870—71, genom en grym dom och derefter betäcka ryggen genom en hycklande nådeansökan! Men om hertigen af Aumale tror, sig på det sättet blifva populär, så bar han misstagit sig och skall erfara det, då han anländer till sitt militärdistrikt, dit han afrest. —