hos honom ingen förändring; men på djupet af hans inre rasade den mest våldsamma oro. Förgäfves sträfvade han att bannlysa de dystra tankarne och att med tillförsigt blicka in i sin framtid, som syntes alla andra komma att blifva så lycklig.Men ack! öhuru herre öfver många, kunde han icke beherrska sig sjelf. När Lucilla inträdde, glömde han emellertid vid :hennes anblick allt utom den sällhet, som genom hennes jungfruliga kärlek skulle -komma honom till del. De församlade voro personer ur la haute vole, -hvilka redan länge med förnäm köld och likgiltighet betraktat ungdomens känslor; dock-fanns ingen bland dessa damer och herrar, som ej rördes af den uppenbarelse bruden företedde. Smyckad med den hvita brudkransen, trädde Lucilla, blygt rodnande och med sänkta ögon, in i de festligt klädda damernas krets. Och när -Strathmore bugade sig för henne samt förde henne vid sin-arm genom den långa raden af blomsterprydda gemak, blef-hennes hjerta helt beklämdt i följd af den öfverväldigande lyckan. Hvem var hon — tänkte hon inom sig — eftersom hon allena framför alla andra fick dela håns--lif, eftersom ingen annan i hela verlden än hon såvälskades af honom och välsignades af: himmelen? Vigsel-akten tog sin början med :de-vanliga inledningsorden;