Dagens Nyheter – 17 december 1873, sida 1

sig med jättekraft för att trotsa faran. HLikasom menniskor och djur alltid göra i den yttersta nödens stund, lydde han nu allenast sjelfbevarelseinstinkten. Hans sinneslugn var förstördt, och i och med detsamma hade han förlorat denna skarpa: blick, gom förvärfvat honom en så hög plats: inom statslifvet, och tack vare hvilken han eljest med så mycken lätthet genomskådade menniskors bevekelsegrunder. Eljest skulle han ha riktigare bedömt sin motståndare och vetat, att så snart den häftiga sydländska passionen hunnit lägga sig hos honom, hans ovanliga ädelmod och rättrådighet skulle återvända. Valdor skulle ;ovilkorligen icke ha utfört sin hotelse, då han ju derigenom kommit att tillskynda henne, för hvilken han hyste en varm och ridderlig kärlek, vida mera ondt än honom. Det låg icke i den franske adelsmannens natur att handla oädelt och grymt; ångern följde hos honom mycket snart på hvarje mindre välbetänkt ord eller handling, hvartill han lät sig förledas af sina passioner — och så var det äfven nu. Redan under loppet af den följande dagen : förlorade: hatets. och sjelfviskhetens ande sin makt öfver honom, och de. ädlare själsanlagen vunno öfverhand. För den saks skull, som han tjente, måste han hålla sig inne i sitt rum, på det hans närvaro i Paris icke måtte bli känd; och han använde de långa i ensamhet tillbragta timmarne till