Dagens Nyheter – 16 december 1873, sida 2

fr UA LT — Strathmoret Strathmore! Har du bes tänkt dig nog — har du tagitii betraktande, att hör möjligen skulle kunna komma att erfara. Han bleknadeg denna tanke isade hans hjerta. — Erfara! Det kan hon icke. : Ingen lefvandevärelse Eda hvilka hennes :föräldrar voro. Hennes hand tyngde alltmera på hans arm; och med bäfvatide stämma hviskade hon: — Når blef dåv brottet begrafvet? Det hvilar, men det kan aldrig dö; ock — ack; min son; min sont blott alltför ofta faller den-oskyldiga offer. derför. Han log — det var ett hemskt, hopplöst, bittert löje; — Hurra! til och med ni — ni, min egen moder, förnekar att min försoning kan utplåna skulden !--Således är all ånger vanmäktig; närraktig, ochen hvar måste lefva i. det helvetej-somhanven gång ådragit sig. Detta synes mig vara eri hård dom — dock nej, ieke hårdare änjag förtjenar. Hans förtviftan! återföll på hennes modorshjerta och hennes ögon fylldes. med tårar: — Cecil, min son, min sont skulle jag fördöma dig? Ångernsvär, helig; både, försGudss och menniskor, och det är mitt hjertas varmaste bön, att den måtte varda dig rälmad till rättfärdighet. Men — men — jag bekänner det, din afsigt att gifta dig med henne .,.