Dagens Nyheter – 16 december 1873, sida 2

Hvarje bildad menniska vet: hvad en menniska är, och det vore derför omenskligt tråkigt att vidare tala derom. — Fyrfota kallas i allmänhet blott de djur, som ha två bakben och lika många framben. Likväl finnas, tyvärr, också fyrfota djur, som blott ha bakben och derför ställa till oreda i vetenskapen. T. ex. känguruerna, men blott de som lefva i Australien; de djur af denna familj, som finnas i andra verldsdelar, ha alltid det reglementerade antalet fötter, med mindre de tillfälligtvis skulle brutit af det ena paret. Däggdjur indelas i de djur, som sluka andra och de som slukas eller ätas af andra: t. ex. lejon och stekta ankor. De djur, som icke sluka andra och icke heller slukas eller ätas af andra, äro åsnor, hundar, hästar, elefanter o. 8. v., men de kunna i stället användas till att spännas för vagnar, att vakta husen eller i menagerier. De djur, som föda sig af att bli uppätna, förtäras antingen i ödemarker eller stora skogar i rått tillstånd af: sina kamrater, eller på civiliserade orter, bland annat i störa städer, som kotletter och stek, med brun sås till, af menniskor. — De djur, hvilkas uppgift är att sluka andra djur, kallas också vilda djur, och de uppehålla sig vanligtvis i Afrika och på dylika ensliga ställen; lyck ligtvis pläga de snärt utrota hvarandra inbördes under förskräckligt tjut, såsom bekant är om tigrar och hyenor. Märkligt, men för europeerna rätt lugnande, är det att sådana djur. vanligen. lefva bland negrerna, ty dessa blekna aldrig af förskräckelse, utan behålla till och med vid åsynen af de gräsligaste djur sin: fattning och egendomliga svarta färg. Detta kommer väl till en del af vanan, måhända till en del också af den starka hettån, som gör det yttersta skalet alldeles svart — något som man kan iakttaga, när man bränner kaffe. Fåglarne indelas i dem, som mån skär hufvudet af, och dem, som lefva i bur eller i fria luften. Till de förra höra gäss, ankor och Höns, och utmärka de sig derigenom, att de ofta af enfaldigt folk icke en gång: räks nas med bland fåglarne. Fåglarnes konung är örnen, med ett eller två hufvuden. Det gifves berg i Österrike och Tyrolen, der en omåttlig mängd mängd örnar kläckes ut; också finner man i mindre städer många värdshus; som kallas Svarta Örnen,och der man kan få för penningar både mat. och nattlogis med — då räknas de. icke heller med i zoologien, Den röda örnen förökas starkt i Preussen, der han i allmänhet 1lägger sina ägg i gamla uniformer och låter dem kläckas ut af geheimeråd, — Af fiskar -gifvas flera sorter; till största delen finnas de väl i vattnet; mer i. eleganta. hus brukar mån också fiskar, fischer; när man spelår boston och Phombre; dessa äro likväl icke lefvande. Dessutom har man saltsjöfisk och åvattensfisk. och-ännw några flera. arter; gäddor äro för sina många bens skull mycket farliga djur, till exempel när de ätas med smörsås. I ånseende till: deras betydliga störlek beändras hvalfiskarne af gröm. ländärhe. Mån har äfven räknat dem till de fyrfota djuren, men detta alldeles utan grund, dåde inga fötter ha. Detgifreg också i Frankrike en: mängd sardines å Yhuile i blecklådor, till 75 öre lådan: Alla dessa djurtillsammans utgöra naturalhistorien: Jag här bemödat mig om att framställa denna vetenskap i så kort och klar omfattning; -attden. må blifva fattlig för till och med den tjockaste enfald. Ett. kraftigt , inträngande i natufeds störa hemligheter är vårt århundrades lösen. Klar: het i framställningen är den lärdes heligagaste. pligt, ty blott den friar honowi från att blifvåtorr och ofruktsam. Den torra lärdomen ,, liknar Saharas sandöken, och det är den-vises kall att till allmänt gagn och allmän glädje för -verlden utbreda. klarhet; och ljus, uppmärksamhet och fattlighet — naturligtvis i all enkelhet, utan. anspråk och. stolthet. —.