Dagens Nyheter – 16 december 1873, sida 1

ÖN more! Jag kan icke uthärda denna gjälsspänning. Hvad är... Strathmorevände sig bort, ty han ville så ogerna se sin väns förtviflan och svarade mildt och vänligt: — Förlåt mig, Valdor, jag har tagit miste, och ni misstog: er äfven sjelf. Så mycket jag än tadlar mig för det yttrande, jag fällde till er, är dock Gud mitt vittne, att jag ärligt trodde hvad jag sade er. — Jag har alltså intet hopp? — Intet... Det gör mig ondt att hå bedragit er. ; i Strathmore, som hörde håns häftiga andedrägt, blickade nu med deltagande på honom och såg; hvilken dödlig smärta han rtillskyndat honom. Valdor hade så: helt och hållet öfverlemnat sig åt sin ljufva förhoppning, att han glömt hvarje tvifvel och nästan ansett sig vara viss om sin lycka. Han begynte gå oroligt af och an, till dess han plötsligt stannade framför Strathmore och frågade med flammande ögon och i en hotande, utmanande ton :j — Hon älskar en annan? — Ja, tyvärr! — Hvem är det? återtog Valdor med hetta. Hans förtviflan gjorde honom orättvis, så att han vände gin vrede mot den okände rivalen. — Hör mig först, innan jag svarar er, Valdor, yttrade Strathmore fortfarande lugn