Dagens Nyheter – 15 december 1873, sida 6

AA PIeNB frBHYI, MYM MA BELLE JURLIVINIA, sändåmålet helgar medlent. Trots den flitiga tillämpningen af densamma tror man dock i det längsta att de liberale skola segra. Nöden bland Paris? arbetarbefolkning tilltager liksom bristen på arbete. Inrikesministern har derför ock — så långt har nöden gått — funnit sig föranlåten att i en skrifvelse till republikens president hänvisa på de sorgliga förhållandena och begära att af statsmedel måtte beviljas understöd för att åtminstone för ögonblicket lindra den svåraste nöden. Kommer nu emellertid sträng vinter, då blir ställningen förtviflad för de otaliga som ej ha arbete och således ej heller tillgångar ens till det allra nödvändigaste. Mer än i något annat land ha i Frankrike alltid olyckliga politiska förbållanden ett olyckligt hämmande inflytande på yrkena, industrin och handeln. Allt dör bort så snart förtroende ej finnes och den närvarande ställningen kan ej ingjuta förtroende. Ultramontanerna i Preussen. I onsdags utkämpades skarpa strider inom preussiska riksdagen. Ultramontanerna togo hela sammanträdet, hvilket varade i 6 timmar, så godt som för sig sjelfva och framlade tre särskilda motioner, hvilka, den ena efter den andra, diskuterades och — förkastades. Den första var blott och bart en parlamentisk manöver. : Det var ett förslag att ålägga de preussiska ledamöterna af förbundsrådet att inom detsamma väcka motion om. att arvoden måtte gifvas medlemmarne af tyska riksdagen. Motionen var riktad mot furst Bismarck, hvilken, såsom bekant är, bestämdt ogillar att riksdagsmännnen skola på. något sätt aflönas. Under diskussionens lopp medgaf Lasker att han gynnade reformen men yrkade att frågan skulle öfverlemnas åt kejserliga kanslersembetet, under hvilket hon rätteligen hörde. Ett förI, slag till dagordning i denna riktning, hvilket af. honom förelades, blef antaget med mer än hundra rösters majoritet. De radikale röstade med ultramontanerna. Detta var visserligen en seger för de senare, men de hade hoppats att kunna draga med sig I äfven, .de. national-liberale. i Andra . motionen var af mera allmän beskaffenhet och gick ut på att få kammaren att i princip erkönna att Preussen skulle bli verkligt lyckligt först då, när det återvände till sitt förra politiska system rörande de. kyrkliga förhållandena, samt att få kammaren att hos kejsaren anhålla att han måtte handla i öfverensstämmelse härmed. Under diskussionens lopp höll Falk, ecklesiastikI ministern, ett synnerligen vältaligt och slående tal till försvar för regeringens klerikala politik; Han uttalade sig synnerligen skarpt mot erkebisköp Ledochowski och de andra uppstudsiga katolska biskoparne och -lofväde att ministören-ej skulle-lemna stridsfältet förr än alla Preussens undersåter lärt sig att lyda lagarne. Ett bättre tal har, säger en korrespondent, sällan varit hördt inom preussiska riksdagen och det mottogs af de liberale med stort och varmt bifall. I den tredje motionen fordrades-helt enkelt upphäfvandet af de nya kyrkolagarne. Den gaf ett osökt tillfälle åt de ultramontanesj ledare;, -Windthorst,att: göra ett ytterst häftigt utfall; riktadt mot Falkpersonlingen. Både denna och den föregående motionen förkastades. dock genom dagordningar, i hvilka uttrycktes oinskränkt förtroende till ministörens omdöme i de kyrkliga frågorna och gillades allt hvad som hittills blifvit gjordt i detta afseende, De liberale -voro under; hala: sammanträdet — hvilket för öfrigt skildras såsomvarande det: både längsta, häftigaste och bullersammaste :som i år förekommit inom preussiska riksdagen. — i en mycket upprörd sinnesstämning och fast beslutna att ge de ultramontane en sträng tillrättavisning. Erkebiskop Ledochowski har nu besvarat öfverpresidenten Gänthers uppmaning till honom om att frivilligt nedlägga sitt emhete. Erkebiskopen uttalar i detta sitt svar att staten Bar alls ingen rätt att råda öfver ett biskopligt. embete;.att ingen domstol i verlden kan beröfva en man den mission han mottagit från Guds. synliga ställföreträdare här på jorden; att materiel makt visserligen kan göra om intet hans fortsatta verkande, men att en afsättning är utan all betydelse inför Gud och den katolska verlden, så saart den företages af staten. Prov. Corresp. meddelar att anklagelseskriften mot erkebiskopen nu är uppsatt af ecklesiastikdepartementet och att den ofördröjligen . skall tillställas den för kyrkliga angelägenheter tillsatta domstolen. -Emedan man änser f6r säkert att erkebiskopeh skall bli fälld, lära de polska katolikerna ha utfunderat ett medel att bevara sin biskop från straffet. De ha nemligen inom alla DasannR mallbuadbsan anvotäöllt hannm oåcnm