Dagens Nyheter – 15 december 1873, sida 2

Torsdag 19 september: SV. vind med mulen luft och snö på morgonen; längre fram på dagen klarnade det upp, och vi sågo då närmaste klart vatten i SV. Vi började då draga båtarne i samma riktning; en stund gick det bra, men när vi hade kommit ett stycke från fartyget, blef isen så svag, att den icke kunde bära oss, och vi drogo dem derför i land. Derpå gingo vi ombord, der vi stannade öfver natten. Tisdagon 1 oktober: KI. 9 f. m. lemnade 9 man fartyget i afsigt att uppnå öppet vatten med båt och derefter styra söderut längs landet; den öfriga besättningen, nemligen far, bästemannen, jag och kocken, stannade qvar för att öfvervintra här, emedan vi icke ville riskera lifvet genom att resa i öppen båt så sent på året. (I en annan bok finnes detta beslut infördt af Tobiesen och egenhändigt undertecknadt af besättningen.) Lördagen den 12: — — Vår föda består nu af följande: Hvarje morgon och afton björnkött och buljong, middag antingen salt kött och ärter eller stekt skälkött ; sildegryn 2 gånger i veckan och dessutom en ?; och stundom en hel skeppsskorpa om dagen. Kaffe och te ha vi en gång hvarje eftermiddag. Af denna föda befinna vi oss mycket, väl. Tisdagen den 22: — — I dag ha vi arbetat med att sy oss kläder samt säckar och påsar till proviant; dessutom ha vi sysslat med att slå upp hyllor och dylikt för att göra så beqvämt som möjligt åt oss. I afton ser månen besynnerlig ut: på hvardera sidan om honom ett stort kors i regnbågens färger, midt i månen också ett kors af samma storlek och färg, och nedanför dessa en stor lång båge. I dessa dagar uppsatte de ett tält på däcket, höggo ned, samlade drifved och sydde sig segeldukskläder och pjexor af björnskinn. Deras största oro var att isen skulle krossa och förstöra fartyget; i detta fall ansågo de det omöjligt att härda ut; kölden var nu 23 grader Celsius. Den 29 oktober sågo de solen för sista gången. Då och då sköto de en björn och ofta hvita räfvar. Lördagen den 30 november: — — Alla äro friska och raska undantagandes jag, som har känt mig något opasslig. Far tycker att jag ser mycket dålig ut, men jag kan sjelf icke känna något slags sjukdom. Vi tro fortfarande fullt och fast, att om vi få behålla fartyget och intet missöde skulle drabba oss, så lefva vi nog öfver denna vinter, men om motsatsen inträffar, då tyckes det oss att utsigterna äro mycket mörka. Tisdagen den 17 december: I dag är det 362 graders köld, hvilket är den största vi hittills ha haft. På eftermiddagen voro vi på däck och höggo litet ved; vi skulle då också börja bära litet ved ombord från land, men när vi hade varit en omgång, blef det så kallt, att fötterna voro nästan bortdomnade af bara köld. Tisdagen den 24: -— — I dag ha vi firat julafton, så godt som vi i vår belägenhet kunna ha det. Det är dock någon saknad för oss att vi ha så litet proviant och isynnerhet bröd; det faller sig något knappt för oss att blott kunna ha en skeppsskorpa om dagen. Vi kunde haft mer bröd, om icke besättningen — som hufvudsakligen bestod af råa Balsfjordfinnar, hade kastat så mycket bröd öfver bord under loppet af sommaren, hviiket vi nu fått veta M kocken. Då de icke hade ranson på bröd, ville de icke äta den mindre beqväma delen (nemligen den nedre delen) af skeppsskorpan, utan de kastade den då hellre öfver bord än de buro den på ett fat till rummet, såsom far hade bedt dem om. När han kom hem i fjol hade han 3 eller 4 tunnor med bitar och underdelar af skeppsskorpor. Vi få dock icke klaga, utan tacka Gud för hvad vi ha, ty vi lida ingen nöd. Juldagen: Hela dagen ha vi hållit helg. Tiden har för det mesta fördrifvits med att läsa i de få böcker vi ha och skrifva och gona oss så väl som omständigheterna tilllåta. Nyårsafton: Gud gifve att den tid, som vi äro tvungna att vara här på det nya året, ville gå så fort, som de 3!2 månaderna på det gamla! Vädret har under denna tid varit godt med stundom sträng köld. 1 oktober var medeltalskölden 10, i november 20 och i december 25 grader. Den 2 januari anbragte Tobiesen en ventil i kajutskylightet, hvarigenom fuktigheten i kajutan upphörde. Den 14 var kölden 32017. grader an II. KVåAr