Dagens Nyheter – 15 december 1873, sida 2

rand är densamma det förskräckligaste af allt förskräckligt. 5 j Efter några timmars orolig sömn hade Strathmore stigit upp och vandrade omkring utan mål på stranden doch i den ensliga skogen: Hans ande sysselsatte sig med den ännu olösta frågan: skulle han begå en ny synd eller låta den oskyläiga lida för den redan begångna? Slumpen förde hans steg åt det håll, der den ofvan omtalade kojan låg. Han fick se några personer, hvaribland ban till sin förvåning igenkände Lucillas enskilda kammarjungfru, stå på vägen och språka, och haw vände sig till tjenarinnan, sägande: — Hvad gör ni här? — Fröken Lucilla är derinne, mylord. — Derinne? — Der? Han upplät dörren, och när middagsljuset härvid trängde in i det mörka rummet, såg han gin unga, vackra myndling såsom en af den barmhertige Guden utsänd tröstens engel knäböja vid den skeppsbrutnas bädd. Och då han flyttade blicken från henne till föremålet för hennes omsorger, intogs-han af skräck och fasar å Så måste han då se dessa båda tillsammans! Lucilla vårdande den gvinna, som förledt honom till det ohyggligaste af alla brott, och som mer: än han var skuld till hennes faders död! ; i Han teg några ögonblick, ty i följd af den