Dagens Nyheter – 13 december 1873, sida 6

sten lossnade från muren och rasade ned. I öppningen, som derigenom uppstod, blef en större groftimrad kista synlig. När denna öppnades lågo der — två menniskokroppar, en manlig och en qvinlig. Då jag var en bland de första som såg detta egendomliga fynd, kan jag öfver detsamma gifva följande meddelande: De båda hufvudena äro helt och hållet köttoch hårlösa, mannens är ganska väl bibehållet med alla tänderna qvar, qvinnans är deremot värre medfaret. A-mannens vackert formade hufvud befinner sig i närheten af venstra tinningen ett rundt hål af ungefär en silfverriksdalers storlek, hvilket tydligen ej kunnat uppstå genom annat än inträngandet af en kula. De häde armarne lagda öfver hvarandra vid handlofven; såsom det sker med bundna. Händer och fötter äro fullkomligt bibehbållna, gvinnans äro öfverraskande små och vackra. Den manliga kroppen måste hafva tillhört en man i blomman at sin ungdomskraft; det andra likets späda, smärta gestalt låter sluta till en mycket ungdomlig ålder. Båda kropparna äro nästan oklädda. Det är att antaga att qvinnan varit: en nunna. De båda liken hafva på vederbörandes befallning blifvit vetenskapligt undersökta å stadsmuseum. De mest fantastiska rykten äro naturligtvis i omlopp i vår stad i följd af detta egendomliga fynd. Men att ett brott ligger till grund för allt detta; det bevisas deraf att liken förts till ett ställe, hvilket eljest aldrig begagnats till begrafningsplats. Det finnes nemligen i hela detta kloster icke ett enda grafställe: Antagandet vinner äfven sannolikhet af den omständigheten, ätt man leminat grafven utän alla eljest vanliga minnesmärken. Ingen inskrift, inget bibelspråk, icke en gång ett religiöst tecken smyckar stället, der två unga varelser, som på samma gång skilts från Yifvet på ett så mystiskt sätt lemnats åt den sista hvilan;: Sancta Enufemiaklostret.: till hörde Augustinerorden och blef år 1805 upphäft. Klostrets byggnad tillskrifves den bea arkitekten: Sammicheli, hvilken dog