kände att han ej längre skulle kunna beherrska sig, lade han sin hand mildt på hennes panna och yttrade vänligt: — Du är ännu svag, mitt barn. Hvila dig nu; jag går, men skall komma igen till: dig något senare. x RR (ad Några timmar derefter när Strathmore kom ut ur biblioteket, der han länge ensam uppehållit sig, fick han se Lionel Carryll stå vid: ett af fönstren i galleriet med pannan tryckt mot armen och synbarligen djupt bedröfvad. Lydande en plötslig ingifvelse, närmade sig Strathmore honom och ropade hans namn. Ynglingen spratt till och såg upp på honom, under det att en klar rodnad utbredde sig öfver hans förut så bleka ansigte. — Jag fritager dig från att uppfylla ditt löfte. Du må i dag — redan i denna stund — bekänna din kärlek för henne, om du vill. De kalla orden ljödo i den unge älskärens öron såsom ett himmelens budskap. Men när han ville gifva uttryck åt sin tacksamhet och dervid fästade sin blick på Strathmores anlete, häpnade han öfver hvad han deri läste. Han såg, han kände, att den stolte mannen bredvid honom led. STRATHMORE. II, 28