Dagens Nyheter – 12 december 1873, sida 2

betraktelser. Hans mor grät bitterligen, trots all sin själsstyrka. Slutligen nalkades hon honom och sade så sakta, att hennes stämma var knappt börbar: — Strathmore — ett ord: försök icke att godtgöra det förflutna genom nya synder. Något tal om kärlek mellan dig och detta barn får aldrig förekomma. 2 Kärlek! Vid detta ord spratt han våldsamt till, och de bittraste qval afspeglade sig i hans mörka blick. Han: rusade upp, fattad af förtviflan: — Kärlek... mellan oss! Min Gud, om hon kände mig, sådan jag är... så måste hon afsky mig, undfly min närhet, såsom fördömelsen! Skulle hon gifta sig med sin fars mördare! Nej, det vore att HKopa synd på synd. Kunde jag med mitt lif... och dock, hvem skulle väl sedan vårda och beskydda henne såsom jag? ..Hans rörelse hindrade honom från att tala vidare; med en åtbörd bad han sin mör aflägsna sig, och hon lydde honom, ty hon visste att nu blott ensamheten skulle kunna bereda honom någon lindring i hans lidande. — Min son, Gud tvöste-digtJag kan det icke. Med dessa ord lemnade honom den gamla damen allena. s