Dagens Nyheter – 12 december 1873, sida 1

och det var först efter. en långvarig beredelse han gick att möta den svåra pröfningen. Hennes soffa var framflyttad till fönstret, hon satt med hufvudet lutadt mot handen och blickade ut öfver det imposanta landskapet. Hon visste icke af de feberfantasier, som förrådt hennes känslor; också röjde hon ej den ringaste förlägenhet, då hon såg honom inträda. Tvärtom — hennes ansigte strålade af glädje; med ett utrop af förtjusning sprang hon mot honom, fattade han; händer och tryckte med kärleksfull vördnad sina läppar derpå. Tusen gånger kärare än förr syntes han henne efter kampen mot stormen och döden, hvilken han, enligt hennes tanke, företagit endast för att uppfylla den pligt mot medmenniskor, som det vackraste budordet i lagen ålägger oss. Uttrycken af: hennes, hängifvenhet och beundran kommo från ett barnahjerta, för hvilket hvarje passionens. begärelse var okänd. Men när hon varsnade hans smärtfulla bliek, tystnade hon plötsligt; en lätt rodnad uppsteg på hennes kinder, hon släppte hans. hand och sänkte hufvudet. Så älsklig var denna yttring af den första, nyss vaknade, blyga kärleken, att ingen annan man, som sett densamma, äfven om han. icke sjelf förut hyst någon genkärlek, skulle kunnat svara henne annorlunda än genom att taga henne i sina armar, trycka henne till sitt hjerta och bjuda henne att hvila der,