Dagens Nyheter – 11 december 1873, sida 2

NU BHennes röst genomträngde stormen och förjagade äfven det moln, hvarmed utmattning för ett ögonblick omgifvit hans själ; en rysning genomlopp hela hans kropp och han mumlade: — Räddad — nej, förlorad! Så vaknade. hans ande till medvetande om sin skuld i samma stund, då hans sinnen åter blefvo verksamma; dock märkte ingen denna fruktansvärda bekännelse. Han slog upp ögonen och såg det. älskade barnets engla-ansigte invid sig. Instinktmässigt sträckte han sina armar mot flickan: — Imcilla! Och deras blickar möttes — med ett obeskrifligt leende, likasom utom sig af glädje, sjönk Lucilla till hans bröst och förlorade sansen. Men när deras blickar möttes, hade Strathmore skådat in i hennes själ, och-han visste nu — att Lucilla älskade honom.