klosterkyrkan. — Hvarför kallades den Lucillas graf; skulle hon hvila i den, om hon nu doge? Strathmore gick på terrassen utanför hennes fönster och hörde allt hvad hon sade. Om hans fiender i denna stund sett och gifvit akt på honom, skulle de genast erfarit, hvar den sårbara punkten i hans starka själ vore att träffa. När hans gäster under loppet af dagen märkte hans djupa nedslagenhet, antogo de att densamma härrörde af utmattning i följd af nattens öfveransträngning. Ack! de kände honom icke, Hans kropp var af stål; men hvad som gjorde honom sjuk och dyster, var medvetandet af det nyainattens dunkel höljda brott, som omintetgjort hela hans försoningsverk. Han hade vågat sitt lif för att utföra detta ädla verk, och i samma ögonblick, då han trodde sig fullt säker om att lyckas, hade han låtit hela välsignelsen deraf gå sig ur händerna. Och nu skulle den oskyldiga lida för hans synder, ty han visste att hon älskade honom! Aldrig förut hade han haft den ringaste aning om att hans trogna omsorger skulle leda till ett sådaut resultat, han hade aldrig sträfvat efter någon annan vedergällning derför från hennes sida än en barnslig tillgifvenhet. Af det goda, som han velat, hade ett ondt framsprungit. Nu var han urståndsatt att skydda henne mot lidandet;