Dagens Nyheter – 10 december 1873, sida 2

vända, fastän detta löfte gifvits endast åt ett stackars öfvergifvet barn. Då Strathmore åter befann sig på vraket, förblef han en stund stående orörlig invid relingen, för att hvila ut och hemta nya krafter för den sista och farligaste öfvergången. Det var honom nog att endast några sekunder få andas ut, ty hans muskler voro af stål. Endast med svårighet uppsökte han i mörkret den qvinna, som han sett ligga på däcket, lade sin hand öfver hennes mun och kände att hon ännu andades. Han måste således vara betänkt på att rädda äfven henne, om någon möjlighet dertill fanns. Nu befallde han gossen, att han skulle stiga upp på hans axlar och der hålla sig fast, dock så att han lemnade hans armar fallkomligt fria. Den lille sjuåringen var mycket lugn och förståndig; han begrep honom väl och gjorde allt hvad han sade. Derpå upplyftade Strathmore den sanslösa qvinnan, fattade henne om lifvet och qvarhöll henne hårdt med venstra armen, hvarefter han hoppade ned i vattnet för att simma med den högra till stranden. I början förmådde han icke hålla sig uppe, utan sjönk och var nära att qväfvas. Denna stund trodde han sjelf vara sin sista; men han släppte ingendera af dem, för hvilkas skull han uppoffrade sig. Han tänkte inom sig: bättre att dö under utförandet af sitt heli