Dagens Nyheter – 10 december 1873, sida 2

— 1 JJ De få öfverlefvande samlade sig omkring Strathmore. föllo till hans fötter och Välsignade honom under tårar. Han syntegför dem icke såsom en menniska, utan såsom en gud. Han talade till de af ångest och utmattning darrande, uppmanande dem att vara vid godt mod. Med tillhbjelp af gossarne, hvilka voro passagerare och icke kunde simma, lösgjorde han tåget, som var bundet om hans lif, samt fästade detsamma vid en af ringbultarne. Den andra ändan hölls af de i land stående, och således fanny här ett kommunikationsmedel mellan vraket och stranden. Öfvergången var vådlig; men dessa menniskor, som endast Hade att välja mellan en säker död och möjligheten till räddning, tvekade ej att anträda den fruktansvära färden, hvarvid de blott hade att lita på sina armar. Strathmöre, lugn, kall och beslutsam som alltid, inverkade ock genom sjelf. va sin personlighet mycket välgörande och stärkande på dem, Han uppmuntrade dem desslikes genom vänliga -ord : samt frams höll för dem vigten af att med kallblodighet gå faran till mötes. Afsju menniskölif, som han anförtrodde åt den svaga tråden, blefvo sex räddade; blott en af de olyckliga mistade sitt täg öch försvann i afgrunden. De mottogos, den ene efter den andre, a