Dagens Nyheter – 10 december 1873, sida 1

böljorna. I följd af en ödets nyck hade gossarne sjelfve förskonats, och de sutto nu i en vrå invid kajutan, fast omslutande hvarandra med sina armar, i det den äldre sökte trösta sin lille bror. Strathmore lutade sig ned till dem, klappade den större, som tycktes vara omkring sju är, på axeln och sade till honom: — Släpp din bror och anförtro dig åt mig. Jag kan blott föra en af er i sender till stranden: Gossen såg på honom med sorgsen blick; nattens fasor hade gjort honom likgiltig för allt... Utan en enda tår i sina ögon släppte han den lille fyraåringen och gaf Strathmore ett tecken att taga honom först. Det var. franska barn och skeppet, som kom från Havre, var destineradt till Amerika. — Tag Victor först; mamma höll honom kärast, yttrade han. Den: lilles, hjeltemodiga svar rörde Strathsaore; han upplyftade dem yngre i sina armar: och sade, i det han nickade vänligt åt sjuåringen. ag — Jag skall rädda er båda. Hys ingen fruktan! Du är en bra gosse. Han bar den lille till relingen och lemnade fartyget... I detsamma varseblef han en qvinna, som han icke heller förut sett, och hvilken låg något afsides på. däcket, vanmäktig eller kanske död: Nu var det för sent att vända om; men när han åer