Dagens Nyheter – 9 december 1873, sida 2

— 187 — Ha FY delat med Strathmore hvilken fåra som Helst. När han lät sitt hufvud sjuhka mot bröstet och tog vägen genom mörkret ned till haf: vet, lemnade hon den skyddande portar len, derhön stått en stund, och xöljde sakta och tigande hans steg. Blåsten löste henhes hår, så att det fladdrade i luften orkanen rasade allt vildare, åskan dundra-, de med ökad styrka, och blixtarne blefvo allt mera täta. Dock fortfor hon att gå framåt, hon — som stormen kunde förgöra lika lätt som vore hon en skogslilja — gick utan fruktan vidare, ty hon följde honom. Hvilken förfärlig natt! d Vid det bländande skenet af blixtarse såg man skeppet med sönderslitna segel och afbrutna master dyka upp ur mörkret, än lyftadt i höjden af en jättevåg, ä2 SJUnkande i de djupa afgrunder, som bildade sig mellan de framvältrande vattenb.fgen. Nödskotten hade upphört; men dt och då ljöd från skeppet ett af dessa allt 8eN0m-. trängande verop, hvarmed endast endöx gång invigda själar Kunna uttrycka sö Stranden nedanför de skogbeväxta 5 ,pornaa var nästan alldeles öde; närmast fiskarby låg på flera mils afstånd; hvarken sjömän eller fiskare, hvarken kustvakter eller! båtar funnos på detta ställe — intet annat! än de små farkoster, byggda efter mönst af turkiska Kais, som voro anskaffade