Dagens Nyheter – 9 december 1873, sida 1

Reglering af häradshöfdingarnes löneförmåner. Den komitå, som varit förordnad att upprätta förslag till reglering af häradshöfdinsarnes löneförmåner, här nu afgifvit sitt beänkande. I detta behandlas först den till komit6n hänskjutna vigtiga, länge på dagordningen 7 stående, frågan. om lämpligheten af sportelsystemet. Efter att hafva omständligt redogjort för fördelarne och olägenheterna af detta system, har komitön, som funnit de senare härflyta hufvudsakligen från det sätt, hvarpå systemet är hos Oss anordnadt, för sin del uppställt. och vidlyftigt motiverat :den grundsats, att sportlerna icke böra bibehållas i vidsträcktare mån, än som erfordras för att dermed ersätta de med domsageförvaltningen förenade omkostnader, samt att häradshöfdingarnes egen aflönin; alltså borde genom statsmedel estridas. två fall har dock komiten ansett, att grundsatsen bör undergå modifikation, nemligen dels -i fråga om de kostnader, som bestå i resor till. och gästning vid de lagtima tingen, enär denna kostnad drabbar. vissa men ej alla häradshöfdingar, och. dels i fråga om de s. k. extra sportlerna (för gravationsbevis m. m.), enär dylika expeditioners utarbetande måste ombesörjas af domaren sjelf, och följaktligen lösen derför ej kan räknas såsom vederlag för ett arbetsbiträde, som ej blifvit användt. I enlighet härmed här komiten föreslagit, att lösen för de egentliga tingsexpeditionerna skulle nedsättas så, att den komme att motsvara kostnaden för juridiskt biträde, renskrifning, resor till extra förrättningar m. m., men att deremot statsanslag skulle beviljas dem till godtgörelse af kostnaden för tingsresor och dels till häradshöfdingens : egen aflöning, dock med afdrag af den lösen för gravationsbevis m. m., som fortfarande skulle till oförändradt belopp utgå. I fråga om beloppet-af. den aflöning, som häradshöfdingen skulle för egen räkning uppbära, har komiten, utan att fästa synner igt afseende vid de för närvarande så ovanligt högt uppdrifna prisen på nästan alla lifsförnödenheter, hvilka ju kunna åtminstone i någon mån nedgå igen, föreslagit, att den minsta häradshöfdingelönen skulle blifva 5,500 rår och den högsta 8,000 rdr. Icke blott det mera intensiva arbetet och det större besväret, som åtfölja chefskapet för ett vidlyftigare kansli, utan äfven nödvändigheten att ordna saken så, att dugliga kandidater finnas äfven till de större domsagorna, har nemligen föranledt -komiten . att föreslå olika löner genom att indela domsagorna i sex olika löneklasser med 500 rdrs skilnad emellan hvardera. Då, såsom ofvan är nämdt, till lönen skulle räknas äfven de extra sportlerna, skulle dock icke statsverket få vidkännas all den utgift, som af nämda Jönebelopp. eljest påkallades. De extra sportlerna äro beräknade för domsagor i första löneklassen till 500 rdr, i andra och tredje till 1,000: rdr, i fjerde och femte till 1,500 rdr och i: sjette till 2,000 rdr, och statsanslagen skule alltså för att fylla den för vederbörande i hvarje klass föreslagna