Dagens Nyheter – 9 december 1873, sida 1

Huru lotsfrågan behandlas. CFestina lente. Vi känna icke a vår ministår ännu antagit denna gam: aktade sentens till sitt valspråk. I annäl fall skulle vi vilja dertill rekommenderd densamma, då den verkligen bäst uttrycker vederbörandes regeringsgrundsatser. Ett lysande bevis härpå lemnar den fortsatti behandlingen af lotsfrågan i Öresund. Man vet att, efter mer än ett års lant drifna underhandlingar, en s k. deklarr tion den 14 sistlidne augusti lopp af str peln, hva-uti svenska regeringen, md uppoffrande i allt väsentligt af de ri tigheter och fördelar i afseende på lotningen i Sundet, som vårt läge och de dyrt köpta sundska traktaten medför frånkände sina egna landsmän rättighete ej blott att lotsa genom den mest befarn delen af Sundet, utan äfven att på sir fartyg vid imloppen till Drogden uppehåll sig, ehvad det vore för att antaga lot ning eller hemföra svenska lotsar. Svenska regeringen lät åtnöja sig mi att få anställa ett försök med Flietrännaj tillgodogörande, en farled som notoris; är ide flesta fall ofarbar. För att kun i någon mån begagna denna ränna, mås emellertid nya och kontanta uppoffring: göras — utläggningen af prickar och sj märken samt stationerandet derstädes f ett fyrfartyg lära ha kostat 100,000 r: — och dessa uppoffringar åtog sig sve ska staten allena; ehuru, då, i trotsf svenskarnes uteslutning från Dre den, danskarne onödigtvis skulle få det rättigheten att lotsa i Flintrännan, väl äfven bort dela kostnaderna för segledens ordnande och uppehållande i Flir rännan, desto heldre som dessa kostnaw voro föranledda af danskarnes nya privileum. Den oro och det missnöje som häf skulle uppkomma bland den svenska ku: befolkningen vid Sundet, af hvilken så miga hittills funnit sin utkomst med lotsnit, kan lätt förstås, likasom den förvirrig, EA JANNE RR TT NTA RTR FET STÖTT ERE KARA RSA TIN STSE LANSEN