Dagens Nyheter – 8 december 1873, sida 1

— 180 — — Det är möjligt. — Hette damen de Vocqsal? Marchmont funderade en stund. — Jo, det tror jag nästan, sade han. Vocqsal, — ja så måtte det ha varit. Dock är jag ej fullt säker på min sak. Men hvarför intresserar ni er för detta namn? — Ja, jag hade bildat mig en egen tanke angående något som jag hört berättas från Errolls ungdom, och jag var nyfiken att veta, om jag gissat rätt. Huru blåsten tilltager! Men der ser man, gudskelof, redan ljusen i Boulogne. Far ni också till Paris? — Ja, men jag skall ej stanna der, jag begifver mig till ett vida aflägsnare mål, nemligen Indien, der jag kanske kommer att vistas tio år eller ännu längre, ifall infödingarne icke upphöra att oroa oss, genmälde öfversten, för hvilken den förut afhandlade saken var alltför likgiltig; för att vidare kunna fängsla hans intresse. I Straxt derefter blef han nedkallad i salongen af sin fru, med hvilken han först nyligen blifvit gift; och Valdor befann sig ator allena. Han böjde sig fram öfver relingen och betraktade de fosforiska ljushunkterna i vattnet; men hans hand hvilade på den till hälften förtorkade blombuliygt, som han gömt -vid sitt bröst, och i hvilken han såg en underpant på sin framtida lycka. Hans bjerta klappade vid tan