kan det vara? yttrade Lionel, i det han ännu mera undanröjde murgrönorna. Här står intet datum. — Nej! Hon måste ha dött helt ung, och man begrafde henne och satte på stenen blott det namn, under hvilket hon gjort sig älskad; för dem, som varit hennes omgifning, sade detta namn nog; oss säger det intet. Ack, huru grym och bedröflig är ändå icke förgängelsen! Solen skiner varm, hafvet är lugnt, foglarne sjunga, och hon ligger der — död och allena! Hon satte sig ned på grafven och blickade ut öfver det vida blå hafvet, som i middagsbelysningen skimrande utbredde sig framför dem. Carryll såg blott på det anlete, som från barndomen varit honom så kärt; men hennes tankar voro icke hos. honom. De sysselsatte sig med den okända, som låg ensam under den mossbeväxta kullen, och på innehället af den skrifvelse, som hon gömde vid sitt hjerta. j Sirathmore kom först sent hem; han belsade Lucilla såsom vanligt med några vänliga ord, min sökte Kvarken sgenorä frågor eller blickar utgrundsa, hvilket intryck Valdors kärleksförklaring gjort på henne. — I dag ha vi haft en riktigt indisk sommar! Huru har du tillbragt din tid, min flicka? Åter kunde han icke undgå att märks,