Dagens Nyheter – 6 december 1873, sida 1

-— TVR -— der hvilade det, hon visste icke hyarför, såsom en smärtande tyngd, De vandrade tillsammens genom den herrliga parken, hvars skönaet hos henne väckte poetiska känslor; han deremot såg verlden blost i hennes ögon och fann musik allenast i hennes stämma. Änädtligen koramo de till White Ladies? lilla grå kyrka, byggd för mårga århundra: den sedan, oca hysrs tillslutna: fönster joch götiska vägpar voro beklädda med mörka murgrönor, Det närliggande hafvets vågor kjöngo ett högtidligt, svårmodigt .reqyviem öfver kyrkogårdens grafvar, — Stanna och se dig omkring! Här ät så skört, hviskade hon sakta, som om bon fruktare, att hennes röst skulle störa den hes ga platsens frid. Lyssnal Sjelfya hafvet brusar så mildt och sskta, likasom för att icke väcka de döda. Här är icke död, utan en hvila i solsken under skuggrika grenar — här är sömn! Catryll teg och betraktade henne, å hen202 ögon, falla är läögtan och kärl k, syns öja sig öfver don sköna jorden; för att söka blicka in i lifvets och dödens hemligheter. Han förmådde icke följa hennes .an. des poeriskå flygt, — Jag tycker om den tyska benämnizgen på en kyrkogård: Gottesackor, återtog bon efter en Jävogvarig tystnad. Den tyckes beteckna att, medan verlden endast