Dagens Nyheter – 6 december 1873, sida 1

— 169. ton, hvarmed han alltsedan deras barndom plägat spräka med henne. Endast ur hans blå ögon talade kärlöken; som han icke tordes bekänna för henne, och som hon icke förstod. — Ingenting, åtminstone ingenting som jag vet af, svarade hon långamt och strök med en min af trötthet håret ur det heta ansigtet: — Det måste dock vara något, fortfor han. : Har tilläfventyrs min otkel.s. Genast uppflamimade hennes: blick, och hob sade i förebrående ton: — Noellot du skulle blygas ett säga sål När har väl lord Cecil varit annat än god och vänlig :mot mig? Yoglingen sammanbet tänderna; med den svartsjuka kärlekens jskarpa instinkt: fruktåde han af alla sina-lysande rivaler — som det stod fritt att göra henne sin cour, under det: att han sjelf var nödgad att tiga —— ingen så mycket som den man, hvilken; dubbelt så gammal som han, var förshonom en fader, och hvilkens kalla, okufliga och dessutom af en) långvarig verldserfarenhet stärkta karakter, enligt Carrylls tro, gjorde honom otillgänglig för hvsrjo ömmare känsla. valbodAckb Luoilla, Lucillal sade hanmed Bitterhet; ty Kanu en gång gifna löföv äladö honoiten hård pröfning; ha några få , STRATEMORB. II. 22