Dagens Nyheter – 5 december 1873, sida 2

-— veg rn vanligt då han tog afsked af henne, och. lemnnde sin .studerkammare. Hon sjönk ned på hans stol och fördju pado sig i svärmiska tankar, som icke voro af en fullt så barzslig art som: de; hvilka brukade sysselsätta henne, då hon på Bil: verrest satt och blickade ut öfver: bafvet. — Så god han är! — så stor, så mäktig, så berömd, och dock så outtröttlig i sina omsorger för mig! hviskade hon till Big ejelf. BSåra hönom! O, huru har. dat. kunnat vara möjligt för någon stt såra honom eller att icks lyda bans minsta vink? Huru var det möjligt för denna dåliga qvinna, som öfvergaf honom, att förråda ett nådant hjerta som hans? Hvem :vet, om icke minnet dersf ännu smärtår honom, hvem vet; om hen vågonkin kan älska en avnaul Efter förloppet-af.en ganska lång stund erinrade : bon: sig brefvet, som hon. skulle läsa; hon fattade det likgiltigt; men knappt hade hon igenkört bandstilen. på utanskriften förrän; hon ifrigt öppnade ..det, nyfiken att erfara, hvsd den ärade förmyndarer kunde ha att skrifva till henne. Ezoellertid hade hon endast läst några få rader, då hon plötsligt bleknade. Värme och ljus försvunno ur hennes snsigte, den. djupaste smärta afspeglade sig i honnes blick; ooh hennos: läppar darrade. Tigande ögnade hon på den rediga skriften, dem fullkomligt psssionfrig framställniogen. Hon var ännu