Dagens Nyheter – 5 december 1873, sida 2

mm RR, uppväxte ur tillfälliga ohiständighoter. Också beredde han hkig ått kämpa mot dessa nya svårigheter; ty ban var ingen pultron eller förrädare. Han kundö icke undvika vådorne; han kunde icke uppöffia den Varelses lycka, som han svurit att bevara för allt omdt. Äfven med fara att sjelf ena gång nödgas bära hennes förakt, måsto han söka betrygga hennes rällbet. : Som sagdt, han stöd länge orörlig, med han. den tryckt mot fontinens marmorrand; derpå gick han fram och åter i början med osäkra, men snart med allt fästärs steg, likasom för att trampa frestelsens förhatliga skuggbilder under sina fötter. — Dösöva pilmer, fridens symboler, hura kunna de trifvas i mitt hus? Frid! Frid! Det gifves itgon sådan. 0, Gud! skäll jag väl finna frid i gratven? Euler ljuger vetenskapen, som lärer att vi förmultvå, lika mycket söm okunnighetön, då den talir om en uppståndelse? — Finnes det frid i mul. len —— evig drömlös frid, eller måsto-viäf