-—IUQR -— — Mig sker rätt — dot ligger rättvisa deri att jag måste gifva henne åt just denne, som bevittnade, huru jag dödade honom... Nemesis! — gifves det en Nemesis? Blott för pultrener; och narrarl; Men jag är hvarken det ena eller det andra... Han kastade, brefvst ifrån sig-och trälde fram till det öppna fö.stret, hvarigenom en frisk vestanvind bläste in i rummet. När han stått bär en stund, fick han se Lucil!a helt nära sig; hon ver sysselsatt med att mats några svanor i dar sen. Hela .hennes bällning, det sänkta hufvudet. de:nedslagna ögonen vittrade om en. viss matthet och. sorg. — Möjligen har bon redan, hört omtalas Valdors afresa, ehuru denna ännu så tidigt på morgonen icke. torde: vara bekant för mina gäster i allmänbet. ; Hon. vände sig om, baf. honom varse och började helt. glädtigt s Vinga fram, för stt såsom förr helsa. på, hopom; men ju när mare hon kom, EL dröjande blefvo bennes steg, och samma roduad, som han i går förmärkt hos hentio vid fontänen, uppsteg åter. på hennes kintlsr Hon bjöd honom icke såsom förr sin punna. att kyöse; Var, det den nya kärleken, som gjorde. hbonom, så. främmande för hänne? — Har du någon önskar, att framställa till mig, Lucilla? frägade han vänligt, i det ban kom henne. till mötes med denna bohagfulls I