-—-— LUL ögon. Det var stålets blixtrande i mörkret. Emellertid föttade Stratbmore hans hard och önskade bhorom lycklig resa — sf uppriktigt bjerta, Ty han ville icke förråda horom, kan ville troget hålla sitt ord. till honom — om han var den man, som Lucilla älskada.. När Valdor lemoade drithuset, såg han ev liten blombukett, som ILucilla förut haft fästad vid sitt bröst, ligga på marken, och förtjust öfver detta souvenir, gom slumpen skänkt horom, tog han upp det och gömde det bredvid sitt hjerta, ty des frauske ädlingen hade något af romantisk riddarlighet hos sig. Derpå gick ban uti natten. , Den tvungus afresan gjorde hana bjerta tungt; dock var han full af hopp och tillförsigt. Att hans kärlek var besvarsd, syntes honom genom Strathmores intyg ka bitvit stäldt utom allt tvifvel — så mycket heldre som detta intyg, enligt hvad en inre stämms sade hovom, afgifvits fullkomligt uppriktigt, fastän något ogerza. Sålunda lemnade han White Ladiea i den fasta och ljuva öfvertygelsen, att han vid återkomsten dit skulle bli lyckliggjord. Men mannen, åt hvilken han uppdragit att vara hans förespråkare, förblef ännu länge stående orörlig bredvid springbrunnen. På ott sätt, som han förut aldrig anat, khotade det förflutna att bli farligt för konom, en konflikt, som han ej kunnat förutse, STRATHMOBE. II. LJ