Dagens Nyheter – 4 december 1873, sida 2

ne — Läs, Strathmore, sade han, och ni skall inse, att jag, huru oartigt det än må synas, är nödgad att redan i afton lemna ert gästfria hus. Strathmore genomögnade depeschen och gaf den sedan tillpaka åt sin gäst; han var invigd i Valdors partis alla planer, förhoppningar och intriger. Han hvarken gynnade eller fördömde dessa planer, men det hörde till hans politik att alltid vara nogare och tidigare underrättad om alla utländska sträfvanden och projekter än hans kolleger, och Valdor, som af naturen var öppenhjertig, anförtrodde honom allt med denna ridder liga oförsigtighet, hvarigenom de franska rojalisterna i alla tider utmärkt sig och skadat sin sak. — Jag läser till min ledsnad, yttrade Strathmore med kall höflighet, att era politiska pligter beröfva mig nöjet af ert sällskap. Men eftersom ni så hastigt måste lemna oss, skulle jag önska ätt, innan vi skiljas, få tala med er om en sak af vigt. Öfverraskad blickade Valdor på honom; hans Ufliga, vältsliga ögon förlorade plötsligt hvarje spår af bedröfvelse. Det önskar ni icke hälften så mycket som jag, sade han. Utan tvifvel syftar ni på min kärlek till er unga myndling?... Ni måtte väl icke ha trott, att mina afsigter ej varit allvarsamma, och att... — Jag tror ingenting — jag tror aldrig!