Dagens Nyheter – 2 december 1873, sida 1

IL -— Och lady Castlemero visste, när nu den unga flickan tryckte afskedskyssen på hennes hand, att hon kunde fullkomligt lita på hennes ord. Om således icke någon främling samvetslöst sökderslet dem plöjs, som dolde det förgångna för hennes blick, öch utan hänsyn till: hennes känslor blottada den förskräckliga hemligheten: för henne, så skulle hennes ädla ande aldrig förderfva sin egen frid genom ett rastlöst frågande och af nyfikenhet anställda efterforskningar. Men det nya bekymmer, som deöna natt för första gången uppkommit hos lsdyn, var det deremot icke så lätt att baunlyss; och när hon åter satt enism vid elden och begrundade saken, rygte hon gån: efter annan vid tanken på, huru oftahon under sin långa, på voxlingar rika lefnad erfarit, att den menskliga rätfvisen blifvit: göckad och det menskliga stöäfvandet efter försoning misslyckats, att) den oskyldiga fött lida straffet för handjingsr, hvilka den skyldige långt förut begåftt och sålunda syndens förbahnelse drabbat on annävvän den som derpat gjort sig förtjjent. ; Hvad Lucilla Ibeträffer, följde hon ieke genast lsdyng upptmaning till henne att gå och lägga sig. (5sdan hop kömtmit in sitt rom, afskedade hoa kammarjungfrun tidigare än vanligt och förblef Jänge stående vid fölstret med lille--handen, som älskat StrRATRMORR. AI. 18