Dagens Nyheter – 1 december 1873, sida 2

-— 130 — Ett -matt -leende spelade kring Lucillas mun, då hon svarade: — Ni känner lord Cecil blott så mycket som verlden. känner honom, lady Chestwvillosohan förtjenar tusen gånger mera tacksamhet och vördnad af mig, än jag förmår egna honom. Grefvinrnan. betraktade henne. ärnu ett ögonblick stillatigande, derpå kysste; hon henne ännu helt Syktigt på pannan och begaf sig ut ur-rummet. Lucilla, förblef. nittande i samma. ställning. som då. ladyn lemnade henne; med;hufvudet framåtlutadt och bänderna sammanknäppta -blickade hon. på da-glödandeskolen, tryckt af en obestämd, oförklarlig sorg. Strathmore-hade med rätta ragt ät hen nb, att en enda dag vore nog för .att nedrifva skiljoväggen mellan, barnsts och jumgfruns ålder. TLugoilla bade. på, denna. dag förlorat mycket-afden fridsamma ,lycka, som endast barndomen; känner... .Och buti vardet frieri, gom blifvit till henne framstäldt, visst icke skulden; ty hon hade knappt tänkt derpå; sedan hon med fullkomliglikgiltighet afslagit detsamma; det var ideremot skuggan af det för längesedan begrafna förflutn-y denna kärlek, om. Å ken hon: nu för Första gångeu hört trlap, somsishennes hjerta väckto en.hittills. för detsamma obekant smärta, så att hon icke 7