Dagens Nyheter – 1 december 1873, sida 2

—Lol — fann någon ro utan osflåtligt måste grubbla öfver den nyssbörörda bistöriens betydelse. För första gången i sitt lif plågades hon af on obeskriflig oro, ett söllsamt missnöje; emellertid uppstod hon nu för atf, såtom hon alls gvällar brukade, önska lady Castlemere godnatt, innan den gåmla damen gick till sängs. På Stråthmores befällning hade hon fått sitt sofrum bredvid hans mors sängkammare i slottets vestra flygel. Hon mottogs med samma bjertlighet, som alltifrån hennes tidigaste barndom bevisats hennö af den mot alla ändra något högdrågna lady Castlömere. Gummäns tillgifvenhet för den älskligå flickan hade, sårom naturligt är, tillvixt med ären, öch hon smekte nu ömt Lucillas långa, silkeslena hår, när denna fråmför kaminen knäföll vid honnes fötter och lät sitt hufvud hvila i hennes sköte, Lucilla älskade värme öch ljus som en tropikens fogel: oo — Du är så tystlåten i afton, mitt barn, sade ladyn, Sedan flera minuter förgått, utan att någondera af dem yttrat ett ofd. Hvar dväljas dina tankar? Ivucilla rodnade och upplyftade icke sitt huf rad. Jag tänker — jag tänker, madame, på hvad lady Chbessville nyss omtalade. — Och hvad var det? ; Madame var den benämning som Lucilla gifvit henne, när hon ännu var alltför ung