Dagens Nyheter – 1 december 1873, sida 2

hade man hunnit till en salig ändalykt af dessa konstproduktioner, så uppenbarade sig det N—ska sällskapet med storartade pjeser, tarfligt utförande och oftast tomma bus, som snart jagade desse olycklige på flykten att slå ned på nya rof. Mellan ett par af de förutvämdas såjour infann sig den C—ska hordsn, hemsk i åminnelse; men fick lyckligtvis ingen varaktig stad, emelan äfven småstadsboers fördragsamhet slutligen har en gräns. Med våren inträdde en liten ljusnivg i våra teaterförhållanden. Det T—ska pällskapet kom att lyckliggöra vårt hederliga publikum med sina ungdomsfriska prestationer. Efter allt hvad man i testerväg uthärdat var det välsmakande och uppfriskande att njuta af hvad desso hade att bjuda på. Men såg och hörda, CFrihetsbröderna 3 gånger i veckan under 5 veckors tid och fsnn rig hänryckt och uppbyggd af detta. För dem gom ej gett eller hört något bättre, var det ej heller så galet, men, bedömdt som konstvjutnisg af värde, låg allt sammans bra. lätt i en rättvis, kritiks våg, skäl. Det var likväl det bästa som kommit osg till del. Sedan dess ha vi varit hemsökta af B—ska truppen, som fick på gin raggiga paols af tidningskritiken: och genast nödgades packa in och resa till en annan marknad; af det S—ska, som höll sig uppe en liten tid genom affischerandet af goda pjeser — det var ett högt och vågadt spel af direktören, som endast egde hackor och ingen enda trumf på hand att taga och vinna ellmänheten med. -— Nu ha vi let S—z-B:ska, en ny firma, som ur det okändas ocean äykt upp i desss dagar och försöker att gå ut och in genom publiken med träskor, i hvilken chaussure tvenne unga tärnor t-åda en g. k. tzäskodans emellan pjeser, hvilkas utföranda ej är försvarligt, hvarken inför konstens gudom ellor den mest välvilliga mensklighet. O, publikum, månghöfdsde, stormagiga vidnnder, du som tyckes ega strutsens matsmältningsförmågs, skola ej dina inelfvor en gårg vämjas vid den lösa mat som bjudes:dig? Helt visst, du gör det redan, ren går af baskedlighet och gammal vara allt framgent att lägga din skärf i offorkistan åt dessa konstens p arasiter, som förderfya växtligheten i dess hesperiska trädgårdar, hindra dess gyllne frukter att mogna och sprida stanken sf sin egen norsliska och konstnärliga ruttenhet i en atmosfer, der den renaste luft och förfriskande fläktar borde omsväfva den lustvandrande, från hvardagslifvets qvalm trängtande! Kritik, sväng, din skarpaste gissel att afmeja ogräset, som sköndar templets tröskel (ditin komma ju dessa aldrig) och gör det till en röfvarkula i stället för en helgedom, sedernas spegel, moralens skyddshem, nöjets förgård! Mycket vore ätt säga om den demoralisation, som desse eländige sprida omkring gig der de fars frem, föraktande ordning, heder och gode seder; om åe förluster många enskilda personer måste lida; som äro kodtrogna nog att vilja hysa, föda och arbeta för desaa vandrande gäldstuguriddare, utan att derför erhålla andan. ersättniog än på sin höjd fagrå ord, löften att stå och njuta mellan kulisserna, och andra lika inbringande förmåner, De ega knappast kläderna på kroppen; dessa lättjans konstnärer, ej lefvande af sin;konst, utanimed konster och knep krånglande sig fråm samt bedragande hederliga och arbetsamma menniekor. Bäste herr redaktör! upplysta allmänhet! Något måste snart göras för att aMäfja detta oskick, om; ej..hälften af Sveriges bofolkning slutligen skall blifva till bpoktakel för den andra delen af oss och kansko i sista instsnsen -verkliggöra fabeln om de båda vargarne som åto upp hvarandra; så att blott svansen af den ene fanns gqvar. Att frukta är, det denna återstod kommer att tillhöra konstnärerna, ty de tyckas svåra att utrota. För hvarje befattning eller syssla i samhället fordras ju ett visst mått af kunskap eller förmåga; men deremot.i konstens verld bar. hvarje odugling fritt tillträde och håller rig fest der, oaktadt publikens ogillande; oförskräckt syndande på, dess nåd och barmhertighet. Bör mensklig ordning tillåta, att så många skadliga, och föraktliga drönsre finnas. bland arbetsbien i den stora samhällskupan ?