Dagens Nyheter – 1 december 1873, sida 1

för att kunna uttala hennes namn; och lady Castlomere hade så mycket heldre tillåtit henne att fortfarande bogagna denna titel, som den synnerligen väl passade för det utländska arsprung man tillskref den faderlösa. — Ni kan säkert säga mig, madame, om — om lord Cecil för många år sedan älska40 en dam, som bedrog honom? Den hand, som hviläde på hennes lockiga hufvud, begynte darra. Hade någon vågat för Lucilla antyda den så länge och så omsorgsfullt hemlighällna fragediens håfvuddrag? Hade någon för henne framlagt de första sidorna af denna dystra historia, som i sin fortsättning skulle upplysa hönne om att den man, som hon höll så kär och som gaf henne allt, dödat hennes far? Men lady Castlemere hade ätten Strathmores blod i sina ådror, och hon besatt derför förmågan att under hvarje pröfning bibehålla det yttre lugnet. Utan att förlora fattningen, såg hon ni på den unga flickan med en min af förvåring och yttrade: — Hvyarför gör du denna fråga, Lucilla? Den förefaller mig högst besynnerlig: — Men sög mig, om det är sannt, som jag hört! Har han älskat någon som varit trolös mot honom? Hennös stämma darrade, och ur ögonen talade den djupaste smärta, så att lady Castlemere insåg, att ett fullkomligt förne