Dagens Nyheter – 29 november 1873, sida 2

endast derför att min far, som jag tidigt förlorade, var bans barndomsvän. Skulle väl en kallsinnig men ha hållit den döde vännens minne så heligt och såtroget uppfyllt hans mista vilja? Elden i kaminen belyete hennes anlete, ur hvilket själen sjelf syntes framstråla; aldrig hsde en tadlad man haft en varmare försvararinna,. Lady: Chessville, som betraktade henne, måste sucka; det fanns ett rörande drag hos ILucilla. som i vissa. ögonblick kunde göra hvilken som belst sorgligt stämd. — Han var er fars vän! sade hon fundersam. Det har jar: aldrig förr hört. — Ja, och han höll så innerligt af honom, svarade Lucilla, hvilkens stämma blef heit svag och darrande, sö ofta hon talade om den fader, gom BStrathmore lärt henne älska och vörda. Jag kan icke minnss min far, men lord Cecil har berättat så mycket om honom för mig, att jag tycker mig nästan känna honom lika väl som om han ännu lefde; Han dog i min barndom. Lord Cocil var hos honom i bans dödsstund, och emedan de alltid lsfyat tillsammerel såsom bröder, bevisar han mig så mycken godhet och omsorg. Tror ri, att en man, sot i djupet af sitt hjerta är kall, skulle kunna så vbevara minnet af en förlorad vän? Detta exempel ensamt bör vara nog för att Bifva er en aning om hans karaktera skönhet,