Dagens Nyheter – 29 november 1873, sida 1

Lydande en oemotståndlig drift, ryckte han dem ifrån henne och kastade dem långt bort. Hon fästade. på honom en häpeh blick, hvilked varsnades af honom och hastigt återkallade: honom till besinning. — Rosornas: doft är för mig högst obebaglig, mitt barn; jag delar icke din förkärlek för dem, sade han; Dins liljor och msj-blommor passa dig bättre, Lucilla. Rosorna ha ingenting gemensamt med dig; de äro frowteriets; utsväfningarnes, hemlighetens blommor. För andra gången såg hon här på White Ladies den lugna värdigheten i hans väsen störas af ett passionens utbrott. Och hon förstod icke alls denna besynnerliga häftighet. Det syntes henne öfvermåttan sällsamt, att den stolte, okuflige statsmannen kunde låta den ovälkomna lukten af några blotsmor till en sådan grad inverka på sig. Mö6d öh förvånad, men på samma gång kärleksful min fortför hon att betrakta honom, och hon frågade: — He jag sårat er, lord Cecil? Ni är väl icka md på mig? Djupt rd af henbös ord, smekte han hennv vätigt pV kinden och sade: — Nej, st fo.bjude Gud! Handla såsom ditt bjerta Dealler dig, och du skall alltic handla såsom sg önskar. Jag gläder mig öfver att du ic) vägar anförtro ditt öde